Våren är här. Jag påtar mest i trädgården. A sover intill mig i vagnen. Ibland sover han mot mitt bröst medan jag håller på. Ibland är jag tvungen att sluta tvärt med det jag grejar med (torka av växthusglasen, rensa ogräs mellan plattorna, såpaskrubba av trallen inför oljning) för att mata honom. ”Det är bra, då får du naturliga pauser” konstaterar svärmor.

”Jag vet inte om jag är så bra på det här” säger jag till L efter att ha planterat i varenda kärl, eller åtminstone sådant som kan förställa kärl, vi har i våra ägor. Jag har jord under naglarna, det är jord på köksbänken. Förra året, i inledningen av odlingssäongen, kände jag mig för mycket som Bosse Rappne där jag stod med bruna nagelkanter och jordfläckar i ansiktet, att jag bestämde mig för att låta naglarna växa ut. Det måste ju vara möjligt att både odla och bejaka sin inre kvinnlighet* resonerade jag medan jag växlade mellan att fila naglarna, måla naglarna, omskola plantor, vattna. Jag får lust till det i år också, men då med ytterligare en dimension: att vara den där välvårdade mamman** som har tid att måla sina naglar. Att vara hemma på dagarna har omedvetet gjort att jag har anammat någon så kallad soft girl-anda*** där jag ägnar tid åt att fundera över mitt utseende och över hemmet. Hur kan jag piffa till det där, hur kan jag organisera det där bättre; tur att jag bryter av med att lyssna på ett seminarium om Freuds Vi vantrivs i kulturen.

Jag tänker att på något sätt föder en sak en annan. I alla fall blir det så för mig. Börjar jag måla naglarna kommer jag snart börja stajla min lugg. Börjar jag organisera i skafferiet kommer jag snart att se över badrumsskåpen också. Sen har vi det där med odlingen. Att börjar jag odla tomater småskaligt kommer jag snart ha utökat till fler sorter. På sätt och vis är det bra och ger en framåtanda. Men det blir också ganska krävande för mig att upprätthålla alla de här handlingarna och all den här strukturen. Fallerar luggen fallerar snart naglarna. I ett gammalt avsnitt av Filosofiska rummet reflekteras de över livsregler och hur det kan betraktas som ett sätt att få en struktur i tillvaron. Livsregler är något fundamentalt att hålla i sig i, samtidigt som de också reflekterar över att det skapar krav. Jag försöker att låta bli att tänka på exemplen ovan som regler och krav. Det kan få vara en lek. Naglarna och luggen kan få vara fina ett tag! Om jag tappar det efter några veckor är det inte hela världen. Då kan jag återgå till att ha håret i tofs och få jord i näsan när jag påtar i rabatten. Däremot är jag ortodox när det kommer till att upprätthålla mina mer etiskt präglade livsregler och de regler jag har satt upp kring hur jag förhåller mig till andra.

”Men egentligen spelar det ingen roll”, konstaterar jag, fotfarande med jord under naglarna, ”det här är ett billigt intresse och jag mår bra av det. Det är trial and error och jag lär mig under tiden”. Och framför allt är det något som känns meningsfullt vilket som får mig att knyta an till Freuds resonemang om att utvecklingen i samhället (på till exempel ett socialt, tekniskt och naturvetenskapligt plan) inte har bidragit till att vi blir lyckligare. Jag tror att vi behöver gå tillbaka till det grundläggande ibland. Som att sätta ett frö i jorden. Och att berätta om det för andra. Och ibland sker berättandet online, genom en text, på en blogg.

* Begreppet ”inre kvinnlighet” är så oerhört vagt. Var börjar och slutar 1) det inre och 2) kvinnligheten? När blir en inre kvinnlighet en yttre kvinnlighet? När blir en kvinnlighet en androgynitet eller maskulinitet? Bejakar man verkligen sin inre kvinnlighet när man målar naglarna, då det i sig är en yttre (synlig) aktivitet?
** Med handen på hjärtat kommer jag aldrig att bli den där mamman. Jag är alltför ointresserad av det som ingår i konceptet ”välvårdad mamma” och de förväntningar som ingår i det begreppet. Jag tror att jag föredrar att vara lite ruffig i kanten.
*** Jag gissar på att vi om ett halvår väldigt vagt kommer att komma ihåg innebörden av begreppet soft girl, precis som med majoriteten av alla dessa Tiktok-trender. Men det är ändå något fascinerande med hur trenderna tar sig från sociala medier till debattartiklar i tidningarna.