Jag skriver det här i realtid, det gör jag nästan aldrig. Mitt barn sover bredvid mig och i en av flikarna på datorn har jag uppe Morgonstudion. Just nu: prat om Salman Rushdies Kniv. Han har tydligen en fantastisk förmåga att associera, har jag fått lära mig.

Ute faller snön och snart ska jag och min bebis möta upp min mamma för att gå på second hand. Saker jag letar efter på second hand just nu: en ostkupa med träbotten och glaskupa, stora väggbonader som talar till mig och fiskfat i porslin. Sedan ska vi äta pizza. Det är tydligen sånt man gör som dagledig. Därefter en tur till bibblan och en tur till BVC. Det känns som att mina dagar är fyllda av turer till olika ställen men kanske är det det som ger någon struktur i vardagen som föräldraledig.

På sätt och vis fungerar min hjärna bättre när jag är hemma om dagarna. När jag inte arbetar fyrtio timmar i veckan finns det energi till att påta i trädgården, skriva, ladda kameran, fotografera med kameran, sortera i skafferiet. Det sprakar i hjärnan. Å andra sidan fungerar jag sämre. Det finns en rastlöshet som bara timslånga promenader kan råda bot på.

Samtidigt: när jag tittar på min son som ligger och sover bredvid mig, då finns ingen rastlöshet alls.