Hur mina vardagsmorgnar startar: med att jag varje morgon, när jag har parkerat min cykel vid tågstationen, går ett varv runt pendelparkeringen innan jag går ut på perrongen (mitt tåg avgår alltid från plattform 1b) och går en vända där också. Längst ut på perrongen och sedan tillbaka. Ett ganska märkligt beteende som framstod som ännu märkligare när en medresenär påpekade det imorse. “Du går alltid din lilla promenad”, sa han. “Ja, jag gör väl det”, sa jag. “Vardagsmotion kallas det för” konstaterade han.

Jag skulle kunna samla märkliga beteenden på hög. Som att jag nästan alltid sitter i samma vagn på tåget. Som att jag bär dubbla strumpor höst, vinter, vår. Som att jag helst äter äpple i klyftor. Som att jag ofta pratar för mig själv. Som att jag inte minns vilka filmer jag har sett, men minns nästan allt som personer säger till mig i samtal. Som att jag slänger av mig min pyjamas i köket på morgonen och låter den ligga på köksbordet hela dagen (eller är det snarare ett resultat av min slapphet?). Som att jag nästan alltid hälsar med ett “hallå hallå”. Som att jag betonar stavelserna i allt jag säger väldigt noga. Som att jag nästan varje kväll tar och kissar mellan ett tidsspann på kl. 22.28-22.35. Tar jag inte en kiss vid den tiden så känns det inte bra i kroppen. Som att om jag har en bulle och en kaka framför mig så inleder jag alltid med att äta bullen först (men det tror jag är ett resultat av min insocialisation i en frekvent fikande familj; eller FFF som man också kan kalla oss för). Som att jag inte äter kött men gärna bär skor i äkta skinn. Som att jag helst sitter på knäna på kontorsstolen. Som att jag har en utmärkt kroppsmotorik när jag springer på stigar och i branta nedförsbackar, men däremot backar jag ständigt in i dörrkarmarna på jobbet. Då ska vi inte tala om att jag ofta snubblar till i trappor. Men det är först när någon ifrågasätter märkligheten i det märkliga som det blir märkligt på riktigt. Därför framstod inte min pendelparkeringsplattformspromenad som verkligt märklig förrän jag blev påmind om det märkliga i den. Men det kommer inte att hindra mig. Jag kommer att gå min promenad som vanligt imorgon.

Jag antar att det är på grund av allt detta som jag har en blogg med namnet Egenheter.