Sedan jag var 18 år har jag varit i en relation, med en och samma person. Vi har vuxit samman under de här nio åren. Han lärde känna mig när jag gick på gymnasiet och fann en njutning i att åka stadsbuss och utforska nya stadsdelar och när jag ägnade mig åt att krypa runt på marken och fotografera snäcksniglar med min mobilkamera. Jag hade mycket tid då. Jag lärde känna honom när han gick andra året på universitetet, aldrig missade en enda föreläsning och ritade underliga små gubbar i marginalerna i sina anteckningar. Ofta hade gubbarna svärd, knivar eller vapen i sina händer. Han fick mig att titta på mer film, jag fick honom att älska Winnerbäck. 

Tillsammans har vi gått på konserter, köat i timmar innan konserter med de viktigaste artisterna i våra liv. Vi har besökt orter, städer, andra länder (eller ja, därtill är det nog bara Finland som kan räknas). Vi har tagit examen, fått heltidsjobb. Vi blev vegetarianer samtidigt. Vi bägge har börjat springa och funnit ett intresse för vandring och cykling. Vi har läst samma böcker, lyssnat på samma musik, sett på filmer tillsammans. Vad som en gång var jag har blivit du och du har blivit jag: var börjar du, var slutar jag?